Kort om släkten

Släkten Schildt som tillhör den svenska adeln (ätt nr 282) introducerades på riddarhuset 1642. Den härstammar ursprungligen från en patriciersläkt i Regensburg. Vi känner till Schildtar i Regensburg så tidigt som på slutet av 1400-talet. Då hade ätten samma vapen fast utan lejonet på balken. Vad vi hört kan lejonet kommit till då släkten deltagit i krig. Den krokiga sabeln kan tyda på att kriget fördes mot turkarna. Detta är bara en hörsägen som ännu ej är bekräftad. Det sägs också att det tre små sköldarna (schiltl) på balken vittnar om tre bröder Schildt.

Det var Jurgen Schildt, livländare med bayerskt påbrå, som var den förste att introduceras i Sverige. Han var född på Trose gård i Livland 1603 och son till generalmajoren Barthold Schildt. Jurgen Schildt var yrkesmilitär och deltog i det trettioåriga kriget, bl a i slaget vid Breitenfeld. Efter giftemålet med Anna Kruus 1641 slår sig Jurgen Schildt ner i Årby utanför Uppsala där han låter uppföra Årby Slott åt sig. Slottet finns kvar idag med en hel del tecken från Schildt-tiden.

Rasbokil - Årby Slott

Slottet Årby i Rasbokil norr om Uppsala hörde till högadelns lägre skikt, till riksrådsättlingarna, som utgjorde andra klassen på Riddarhuset. Det ingick vid 1600-talets början i riksrådet Matts Larsson Kruus godskomplex, som också omfattade Sätuna.

Gården bebyggdes på 1640-talet av en yngre gren av ätten samtidigt med Sätuna och Krusenberg. Byggherre var Jurgen Schildt, livländsk adelsman, född i Bayern och överstelöjtnant i trettioåriga kriget, introducerad på riddarhuset utan remiss eller brev 1642-04-14 under nr 282 efter att ha gift sig med Matts Larssons sondotter Anna Axelsdotter Kruus. Bröllopet stod 1641 på ätten Kruus livländska borg Karkus. Bruden var föräldralös och hennes förmyndare var först farbroderns änka, frun på Sätuna Brita de la Gardie, och sedan hennes son Johan Kruus, som var gift med Axel Oxenstiernas dotter Karin, byggherren på Krusenberg.

Paret Schildt bosatte sig på Årby och började snart bygga sitt tre våningar höga stenhus, med sockel och hörnkedjor av granit, dekorativa ankarslutar och liksom Sätuna höga gavlar. Portalen, daterad 1653, höggs i sandsten och pryddes med en stående romersk krigare flankerad av två liggande lejon och byggherreparets vapen. Beställarna önskade markera sin samhörighet med riksrådsadeln, och en vapenkartusch på stenflygeln kröntes av en friherrekrona. Det var bara ett av flera tecken på att paret Schildt levde över sina tillgångar. Båda övre våningarna i det sju fönsteraxlar långa huset förblev nämligen oinredda. Stenhugaren Johan Blume, som tycks ha varit byggnadsledare och även var verksam vid Salsta, fick vänta med betalning. Vid sin död 1662 var Jurgen Schildt skyldig honom stora belopp.

Stenhuset var färdigt till det yttre i december 1653, när Schildt och Anna Kruus bjöd in Magnus Gabriel de la Gardie till Årby som hedersgäst och fadder vid en av döttrarnas dop. Anna Kruus bjöd också in honom till gravölet efter sin man. Att slottet inte är avbildat i Suecia Antiqua borde bero på att det snart förlorade sin status. Redan före arvsskiftet efter Schildt 1665 gifte ”tyskan uppå Årby gård”, som Anna Kruus kallades, om sig med en nittonårig adelsman, ryttmästaren Per Stråle af Sjöared, som visade sig vara en olycka. Efter Anna Kruus död levde han med en piga, och kyrkoherden i Rasbokil nekade dem nattvarden och fördömde deras syndiga leverne från den vackra predikstol som Jurgen Schildt och Anna Kruus en gång skänkt och som bar deras namn. Stråle blev till slut arkebuserad för att han skjutit ihjäl en fordringsägare. Domböckerna berättar att hin onde spökade på Årby och att Jurgen Schildt gick igen. Man hörde hur han med tunga steg vandrade fram och tillbaka i stora salen, några hade till och med sett honom. Slottet stod länge tomt och hemsöktes av bränder. Vid början av 1700-talet revs den översta våningen.

Källa: Guldålder – slott och politik i 1600-talets Sverige av Fredric Bedoire s.95-98